Tidigare idag insåg jag hur viktigt sömn är för mig, eller en vettigt dyngsrytm.

Dom nätterna Ina sover bra (vilket hon oxå gjort tidigare, men inte dom senaste nätterna) är livet jävligt lätt, en dans på rosor, de finns inga bekymmer helt enkelt..

men när ungen vägrar sova, och då menar jag inte i bärsjalen med mig studsandes på en pilatesboll som jag gör just nu, utan brevid i sängen och vaknar bara engång för påfyllning av mat, då funkar jag inte..

 

De är tur att jag har Marco som tar halva nätterna då hon är omöjlig men han åker ju till norge om en vecka vilket betyder att jag ensam ska ta hand om bebis.. 

Jag kommer nog inte vara människa mer efter dom 2 veckorna om inte hon börjar kunna sova utan mig studsandes på en boll jävel..

en stor eloge till alla ensamstående mammor och pappor där ute, hur fan klarar ni av det?! 

 

Men det kunde varit värre, hon kunde ju faktiskt haft kolik..